Forskning
Institutionen för estetiska ämnen tillhör den Humanistiska fakulteten vid Umeå universitet.
Bild:graf.form/Louise Holmström
Personalen vid institutionen representerar ämnena bild, musik, slöjd, dans och medier. Dessa områden finns representerade både inom grundutbildningen i lärarutbildningen och inom den forskning som bedrivs i anslutning till lärarutbildning och pedagogisk yrkesverksamhet vid institutionen.
Forskningen bedrivs i nära anslutning till forskarutbildningsämnet Pedagogiskt arbete, som inrättades den första april år 2000 av den då nyinrättade Fakultetsnämnden för lärarutbildning vid Umeå universitet. Fakultetsnämnden för lärarutbildning övergick från första januari 2009 i en ny organisationsform: Umeå School of Education (USE). Pedagogiskt arbete inrättades samtidigt vid den Humanistiska fakulteten, Samhällsvetenskapliga fakulteten och Teknisk- naturvetenskapliga fakulteten.
Pedagogiskt arbete
Pedagogiskt arbete är ett forskarutbildningsämne som behandlar den pedagogiska yrkesverksamheten, dess förutsättningar, teori, praktik och metodik. Forskning och forskarutbildning i Pedagogiskt arbete skall bidra till utveckling av vetenskapligt baserad kunskap och teoribildning om kunskapsbildning, pedagogiskt yrkesverksammas arbete, lärande, elevers utveckling och hur dessa processer är relaterade till och formade av de ekonomiska, politiska och sociala sammanhang vilka de är en del. Pedagogiskt arbete som övergripande forskningsområde har även blivit en plattform för ämnesdidaktisk forskning i skolämnen som bild, musik, slöjd och dans. Denna forskning inriktas mot läroplansfrågor, ämnesinnehåll, arbetsmetoder, bedömning och betygssättning, utvärdering, lärarutbildning samt olika samverkansprojekt både inom skolan och mellan skola och samhälle. För närmare information hänvisas till respektive forskares hemsida (Anders Marner, Hans Örtegren och Eva Skåreus (bild), Tommy Strandberg och Manfred Scheid (musik), Kajsa Borg, Jarl Cederblad, Eivor Neikter och Esko Mäkelä (slöjd), Anna Lindqvist (dans) och Per-Olof Erixon (medier).
Forskning
Forskningen vid Institutionen för estetiska ämnen tar i detta sammanhang i stor utsträckning sin utgångspunkt i att vi lever i en alltmer mångkulturell och medialiserad värld, som erbjuder och fordrar nya och varierande sätt att representera och strukturera våra erfarenheter. Vi omges av ett oändligt utbud av bilder, ljud och artefakter. Visuella och auditiva medier utmanar på detta sätt äldre lingvistiska och verbalspråkliga medier, vilket ställer olika och annorlunda krav på kommunikativa kompetenser. Därför krävs det att skolan, som av tradition är verbalspråklig, dels utvecklar förståelse för och kunskap om hur mening skiftar med avseende på olika medier, genrer och kulturella referensramar, dels en sorts mediereflexivitet, dvs. att skilda ”språk” eller teckensystem utnyttjar olika medel för kommunikation. Forskning inom området innefattar utveckling av begrepp och teorier som knyter an till begreppet multimodalitet.
Övergripande forskningsprojekt
Institutionen har under tre år (2010-2012) erhållit medel från Vetenskapsrådet för det institutionsövergripande forskningsprojektet, ”Skolämnesparadigm och undervisnings¬praktiker i skärmkulturen – bild, musik och svenska under påverkan”. Projektet tar sin utgångspunkt i det faktum att undervisningen i skolan i allt högre grad står under inflytande av en digital medie- och skärmkultur. En annan utgångspunkt är att olika skolämnen är olika mycket inbäddade (”embedded”) (Sutherland et al, 2004) i den nya medieteknologin. I projektet står de tre skolämnena bild, musik och svenska i fokus. Det utmärkande för dessa skolämnen är bland annat att de på olika sätt står mitt uppe i den nya ungdoms- och mediekulturen (Scheid, 2009) och på så sätt representerar olika kompetenser eller literacies som krävs i ett digitalt mediesamhälle (Skåréus, 2008) som att skriva texter, använda och förhålla sig till bilder och musik av olika slag samt naturligtvis att kombinera och bygga samman dessa i olika multimodala konfigurationer. Projektet avser att studera hur ny teknik och nya medier påverkar innebörden i respektive ämne ur ett kunskaps¬teoretisktperspektiv, dvs. ämnets paradigm (Baggot et al, 2004) och vad detta får för konkreta konsekvenser för hur ämnet formeras i undervisningen, dvs. ämnets undervisnings¬praktik. Sådana aspekter har hittills i allt väsentligt varit försummade i forskningen. I projektet vill vi undersöka och kritiskt analysera (a) vilka faktiska förändringar man kan urskilja i de tre skolämnenas paradigm och undervisnings¬praktik när ny teknik och nya medier integreras, och (b) hur lärare och elever förhåller sig till integrering av ny teknik och nya medier i de olika ämnena. En delfråga är här: vilka elever och vilka lärare attraheras av och inkluderas i en sådan utveckling? Vilka elever och lärare exkluderas?, (c) på vilka avgörande sätt utvecklingen inom de olika ämnena är likartad och på vilka avgörande sätt den skiljer sig åt och slutligen (d) i vilken mån aspekterna a-c är relaterade till kön.
Moderna tekniker
I ämnena bild, musik och slöjd är och har det fysiska materialet på olika sätt varit viktigt: papperet, pennan, färgpenslarna, gitarren, pianot, träet, metallen och textilierna. När nya material och ny teknik söker sin väg in i skola och undervisning i form av exempelvis digitalfoto, videokameror, musikprogram, redigeringsprogram för både ljud och bild etc. händer också något med ämnesinnehållet. I en värld där dataskärmen och tangentbordet med hjälp av olika program blir viktiga verktyg tenderar mycket i dessa ämnen att bli virtuellt och immateriellt. I semiotiska termer agerar datorns gränssnitt som en kod som bär med sig kulturella meddelanden med hjälp av olika medier. Genom att organisera datorns information på ett specifikt sätt erbjuder gränssnittet en modell av världen. Databasformen såsom det framträder i gränssnittet mellan dator och människa representerar, menar Manovich (2001), ett nytt sätt att strukturera våra erfarenheter och vår värld. Den fråga som projektet ställer är inte bara om något då går förlorat, utan också vilka vinster det finns.
I digitala medier och med modern medieteknik har individer möjlighet att bearbeta, reflektera och edera mediala budskap utifrån egna preferenser. Det handlar om att positionera sig i ett föränderligt samhälle och de kunskaps strukturer som skapas och som krävs. Att forma och utforma lärande utifrån subjektiva och estetiska kriterier ses som ett postmodernt förhållningssätt. Forskning inom de estetiska ämnena vid Umeå universitet fokuserar på dessa möjligheter i gränssnittet mellan estetik, teknik och samhälle, både ur teoretiska och praktiska perspektiv.
